Om källkritisk granskning

Jag är av uppfattningen att jag kan det här med källkritik. Men trots det var det faktiskt svårt att rangordna källorna i materialet som skapats av Lunds universitets bibliotek. I alla fall källa för källa. Däremot var det ganska enkelt att klumpa ihop ett antal källor i grupper ”mycket bra källor”, ”ok källor”, ”inte alls bra källor” osv. En anledning till att det var svårt att rangordna var funderingar på det här med vetenskaplighet. Är det alltid "bäst" med vetenskapliga källor?

Jag gjorde rangordningen utifrån att det tänkta arbetet skulle handla om WoW som ett sätt att utveckla barns och ungdomars kommunikativa och interaktiva förmågor. Mina funderingar rörde sig kring det att ganska ovetenskapliga källor kan vara bra beroende på vilken problemställningen man har. Om man vinklar studien så att man vill studera hur språkbruket i WoW påverkar ungdomars kommunikation och interaktion så är WoW hemsida och diverse spelsiter bra förstahandskällor och kan vara viktiga delar av en empirisk insamling. 

Som kuriosa kan jag nämna att jag har en vän i Nya Zeeland som i en artikel publicerad i en vetenskaplig tidskrift refererar till Wikipedia. Jag tycker Wikipedia är en schysst källa för att skaffa sig en första inblick i ett ämne, men i vetenskapliga tidskrifter skys det generellt sett som pesten. Undrar om alla granskare sov?

Mina tips för informationssökning

Nu har jag tittat på materialet om informationssökning från KTH:s bibliotek. Jag har ganska bra koll på att söka information på nätet och på att värdera sådan information. Däremot skull jag kunna vara bättre på att söka i databaser. Jag hittar rätt bra bland databaser och bibliotekskataloger, men jag är inte så avancerad när det gäller själva sökandet. Jag använder mig av Booleska operatorer och fält i mina sökningar men inte t.ex. tesaurus och avståndsoperatorer. Jag inser att båda de sistnämnda verktygen kan hjälpa mig att få färre irrelevanta träffar i sökningar.

Jag tycker det finns två strategier att söka information som inte lyfts fram tillräckligt i materialet från KTH. Den första är Google scholar. Där finns ”vetenskapligt granskade skrifter, avhandlingar, böcker, referat och artiklar, från akademiska förlag, yrkessamfund, preprintarkiv, universitet och andra akademiska organisationer” (http://scholar.google.se/intl/sv/scholar/about.html). Google scholar är ett jättebra verktyg för forskare, studenter och andra som söker forskningsrelaterad information. Bibliotek kan konfigurera sina länkservrar så att man som användare får länkar till bibliotekets resurser som en del av sökresultatet. Det innebär att jag som användare kan komma åt fulltextversioner av artiklar direkt i resultatlistan via en länk till t.ex. ”Fulltext Umea UB”.

En annan strategi som de snuddar vid i materialet från KTH:S biblitek men inte utvecklar vidare är att söka med hjälp av referenslistor. Jag brukar göra en ganska smal sökning, där jag förhoppningsvis får få men mycket relevanta träffar. Jag börjar med den träff som är mest relevant och letar mig sedan vidare med hjälp av referenslistan i artikeln eller boken. På det sättet kan man bilda sig en uppfattning om fältet utan att komma in på så många irrvägar och blindspår. En nackdel som man ska vara medveten om när man använder sig av den här strategin är att man riskerar att missa alternativa forskningsfält som kan existera parallellt med och vara relevant för det du gör. Man kan också missa kritik som förs fram emot ett visst perspektiv eller en viss forskningstradition.

Jag föreslår ingen av dessa strategier som den enda rätta eller den bästa, men de är definitivt bra komplement till det som presenteras i bibliotekets informationsmaterial.

Jag har klurat ut det!

Hur jag ska använda Google reader på ett sätt som passar mig, alltså.

Från början lade jag in prenumerationer på alla möjliga siter. Det blev för många uppdateringar att gå igenom och listan med prenumerationer till vänster blev för långa och oöverskådlig. Så nu har jag rensat.

Det är rätt värdelöst att prenumerera på feeds från tidningar, tycker jag. Tiotals eller hundratals uppdateringar från tidningar varje dag dränker de mindre frekventa uppdateringarna från andra sidor. Nu prenumererar jag bara på sidor som inte uppdateras lika ofta, mestadels bloggar. Det gör att jag inte behöver slösa tid på att gå in på massa sidor där inget har hänt utan att riskera att missa något intressant. Jag blir bara mer och mer nöjd med Google reader som redskap i den digitala djungeln.

De som är mer avancerade användare än jag kanske kan finna de här tipsen om hur man använder Google reader på ett effektivt sätt användbara.

/Erika